JSMtruppen

Survivlal of the coco krasch
Jag lever som sagt... Alltihopa finns på min blogg (http://amandaforssbergs.blogg.se/2010/november/hela-historien.html#comment), men det jag ville säga var tack.
För att ni är så underbara. Verkligen. Amanda♥JSM. Ni är de bästa som finns.
Jag älskar oss så jävla mycket, jag är så glad att jag hade sån tur, jag är så glad att jag är okej. Jag hoppas trampetten gick bra, jag såg ju inte så mycket när jag stirrade upp i taket...

Men hur som helst vill jag bara säga att nu är underbara. Och att jag inte har några som helst planer på att bli rrädd för att köra bakåt. Jag ska till Satelliten idag för att kolla om min tröja är kvar, och det kommer kännas bra att stå på tumbligen. På söndag kör vi fullt ut-jag också.

Jag älskar er, Minimus 

Detta är ett försök till att posa... Misslyckat dock, jag ser jätterädd ut, men jag visste hela tiden att det skulle gå bra.

Lofsan en varm vårdag i Vallatorp våren 2009 (Den träningen jag och Klingan åkte moppeee 80 knyck i timmen! Eller nästan iallafall.) Snart har vi våååår igen, och sen sommar. Can't wait!

FAN vilken härlig träning idag tjejer!

Jag är så otroligt nöjd, vi kändes som ett lag igen för första gången på riktigt länge och det gör sån himla skillnad. Nu kör vi, lova! No fears, no tears och ganska så jättemycket beer!

Jag tycker att alla kan skriva i kommentarerna någonting som de är nöjda med från träningen. Jag börjar! Jag är nöjd över att jag gjorde min allra första pik-handvolt-540 och stod på den. Inte bara första, utan andra och tredje gången också! Sen är jag nöjd över att jag körde whip-flickis-540 för första gången, äntligen släppte skruvarna bakåt! Vad är ni nöjda över? 

Kisses, 
/Fripps

Förlåt för den dåliga uppdateringen från min sida. Jag vet inte varför jag inte tar mig tid att skriva om mina dagar istället för att bara rulla tummarna, antar att jag fortfarande tycker att det är för jobbigt att sitta ner och inte röra på mig, men jag lovar att försöka bättra mig!

Den här gången ska jag försöka att inte skriva om allt negativt men det lär nog bli lite sådant också, men det är bara för att jag vill att ni ska förstå. Så om ni inte vill bli nedstämda eller känner att ni inte klarar av att höra/läsa om negativa saker så ger jag er en liten varning att fortsätta läsa på egen risk :P

Först och främst vill jag ge er en liten förklaring till varför jag inte har varit och hälsat på eller så. Några av er har jag träffat när jag har varit hemma under permissioner men nu har jag slutat med det också. Det är verkligen inte så att jag inte vill träffa er, för det vill jag, MASSOR!!! ni kan inte ana hur mycket jag saknar er, träningen, skolan, till och med kundvagnsdragningarna och inventeringen. Men det är nämligen så att jag är alldeles för osäker med mig själv just nu, shopping, folkmassor, tajta kläder och liknande får jag magknip bara att tänka på. Jag känner mig stort som ett berg och jag ser ju att jag blir större för varje dag som går, men ändå ska jag tvingas ta en näringsdryck, som ökar viktuppgången ytterliggare, varje dag. Varför måste man gå upp i vikt så himla fort för? Varför inte bara lite i taget så att man hinner vänja sig vid sin kroppsform? Usch, jag hatar verkligen min kropp just nu och jag skäms så otroligt mycket, till och med framför er och det är därför jag inte har varit och hälsat på, även om jag skulle vilja vara med er varje dag, hela tiden!

Som ni alla vet så har jag varit här ganska länge, nästan 6 veckor nu, fast jag har ju varit hemma ganska mycket under den tiden också men ändå. Jag börjar i alla fall känna att jag inte kommer kunna ta igen skolan och funderar faktiskt på att kanske gå om istället för att stressa ihjäl mig när jag kommer härifrån för att komma i kapp. Visst känns det surt med ett extra år i skolan men på något sätt känns det faktiskt ganska skönt att kunna höja alla betygen som jag har läst nu i 2:an och kunna chilla hela det här året och verkligen kunna tänka över saker och ting. Sen så vet jag också att en tjej som gick i min klass i 1:an är i U.S.A nu i ett år och då kan jag börja i samma klass som henne när hon kommer tillbaka, hon är jättegullig och gymnast såklart ;) det är ialf något som jag funderar på att göra för då kan jag släppa skolan helt.

Under de senaste veckorna har jag tänkt att rymma ifrån det här stället, typ åka utomlands eller så men av någon konstig anledning så har jag alltid tänkt om i sista minuten och tänkt att jag klarar nog en vecka till, kanske får jag komma hem om jag är där i en vecka till med ett fejkat leende på läpparna. Men nu så börjar jag tappa hoppet, det känns inte som att jag kommer någon vart här, men frågan är om det skulle bli bättre om jag fick åka hem eller om det bara skulle bli sämre då. Med tanke på att jag alltid går ner i vikt när jag är hemma så vet jag inte ännu, men jag är ialf fast här åtminstone till nästa helg så vi får väl se vad som händer då.

Idag kommer jag nog få en ny rumskamrat, vilket jag inte vill. Förra tjejen var jättegullig men hon var nästan helt frisk när jag träffade henne så hon uppmuntrade mig hela tiden och nu har hon blivit utskriven vilket är ganska tråkig för hon var verkligen alltid positiv och var lite som en inspiration för mig.

Det är två tjejer som förmodligen ska skrivas in här och ingen av dem känns det som att jag kommer komma väldigt bra överens med. Ena såg ut som en kille, väldigt maskulin av sig och den andra var en fjooortiiiis vad andra har sagt till mig. Någon av dem kommer nog jag bo med, men man ska inte döma en människa förren man har gått två mil i hans/hennes skor, de är kanske jättetrevliga!

Jag vill verkligen säga så mycket till er men jag vågar inte, jag vågar inte öppna upp mig för någon just nu men kanske gör jag det snart igen. Jag saknar och älskar er så sjukt mycket, kämpa på träningarn, och lite extra för min skull ;) så ses vi snart!

Hehe nu blev det ett väldigt långt och ganska tråkigt inlägg men sånt händer ibland, jag ska försöka bättra mina skrivkunskaper lite till nästa gång :P

loooove you guys!

// svetlana