STJÄRNOR UTAN HJÄRNOR
Jag känner lite såhär.
Vi är vi, SGMAO. Vi är JSM-truppen. Vad har hänt med oss och vår laganda? Vi har så många otroligt fina minnen tillsammans och vi har klarat att ta oss från botten och en bra bit på vägen mot toppen. Vi måste fortsätta så och satsa 100 % v a r e n d a träning.
Idag var en slappis-träning och det är okej någon gång ibland men nu är det 9 veckor kvar till tävling. Nu är det dags att sätta igång och slapa lite andra lag i ansiktet, det är dags att kötta övningar, oavsett om man inte vågar eller inte! Ingen gillar att komma hem missnöjd, och det behöver man inte göra heller. Om man är en Okej-gymnast så behöver man aldrig ångra något man inte gjort. För det är ju så, det vet ju alla, att man ångrar bara det man inte gjorde. Man kanske tänker: "Det är inte så lätt", men det är det! Det är verkligen verkligen verkligen bara att göra det. Man kanske vill sätta sig ner och gråta för att man inte vågar, men när man tänker den tanken så går man ut, skriker, kommer in i hallen och tänker "nu jävlar ska jag trotsa mitt lilla fucking chicken-huvud." och så gör man det bara. Man kanske vill sätta sig ner och gråta för att allt går skit, inget vill fungera. Men då tar man tag i sig själv, och tränar det bästa man kan på sin lägstanivå.
Nu kör vi för fan. Vi har ingen som daltar med oss, vi behöver ingen som daltar med oss heller. Vi ska ta tag i oss själva och köra gärnet. Vi är vi, tillsammans. Vi är en trupp som ska komma in på tävlingsgolvet på SM i maj 2011 och vara stolta. Stå på golvet och bara skina som de stjärnor vi är. Vi har klarat mycket tillsammans och vi kan klara så himla mycket mer. Jag vet att vi kan komma dit, men inte utan en kamp. Vi måste fightas mot tankar och rädslor. Vi måste, varje gång vi kommer in i hallen, säga till oss själva att "Jag klarar det här." och så gör vi det bara. Allt vi inte vågar, allt vi vill göra. Det gör vi. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats, men jag avslutar med några få ord.
If you think you can't you're probably right. PUTIN RUSSIA ROCKY RING.
JUUUUUUUSTE!
Hörde jag föreningsdräkten och svarta sporttopar på samtliga på torsdag?
Det är check på varv inför tävlingen och vi ska se ut som ett JSM-lag, vi ska prestera som ett JSM-lag.
Jag är taggad, som FAN. I know we can do this. Vad säger ni, kan vi det?!
Finns inga som ni. Let's fucking do this shit!
/ Captain
Vi är vi, SGMAO. Vi är JSM-truppen. Vad har hänt med oss och vår laganda? Vi har så många otroligt fina minnen tillsammans och vi har klarat att ta oss från botten och en bra bit på vägen mot toppen. Vi måste fortsätta så och satsa 100 % v a r e n d a träning.
Idag var en slappis-träning och det är okej någon gång ibland men nu är det 9 veckor kvar till tävling. Nu är det dags att sätta igång och slapa lite andra lag i ansiktet, det är dags att kötta övningar, oavsett om man inte vågar eller inte! Ingen gillar att komma hem missnöjd, och det behöver man inte göra heller. Om man är en Okej-gymnast så behöver man aldrig ångra något man inte gjort. För det är ju så, det vet ju alla, att man ångrar bara det man inte gjorde. Man kanske tänker: "Det är inte så lätt", men det är det! Det är verkligen verkligen verkligen bara att göra det. Man kanske vill sätta sig ner och gråta för att man inte vågar, men när man tänker den tanken så går man ut, skriker, kommer in i hallen och tänker "nu jävlar ska jag trotsa mitt lilla fucking chicken-huvud." och så gör man det bara. Man kanske vill sätta sig ner och gråta för att allt går skit, inget vill fungera. Men då tar man tag i sig själv, och tränar det bästa man kan på sin lägstanivå.
Nu kör vi för fan. Vi har ingen som daltar med oss, vi behöver ingen som daltar med oss heller. Vi ska ta tag i oss själva och köra gärnet. Vi är vi, tillsammans. Vi är en trupp som ska komma in på tävlingsgolvet på SM i maj 2011 och vara stolta. Stå på golvet och bara skina som de stjärnor vi är. Vi har klarat mycket tillsammans och vi kan klara så himla mycket mer. Jag vet att vi kan komma dit, men inte utan en kamp. Vi måste fightas mot tankar och rädslor. Vi måste, varje gång vi kommer in i hallen, säga till oss själva att "Jag klarar det här." och så gör vi det bara. Allt vi inte vågar, allt vi vill göra. Det gör vi. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats, men jag avslutar med några få ord.
If you think you can't you're probably right. PUTIN RUSSIA ROCKY RING.
JUUUUUUUSTE!
Hörde jag föreningsdräkten och svarta sporttopar på samtliga på torsdag?
Det är check på varv inför tävlingen och vi ska se ut som ett JSM-lag, vi ska prestera som ett JSM-lag.
Jag är taggad, som FAN. I know we can do this. Vad säger ni, kan vi det?!
Finns inga som ni. Let's fucking do this shit!
/ Captain
Kommentarer
Postat av: Sara
Word. Ni vet att jag håller med, med det påverkar tyvärr inte så mycket mer än fansen på sidlinjen..
Postat av: Petra
Fan vad jag blev taggad, håller med frida. Let's fucking do this shit!
Postat av: Camilla
nice talat Frippzan, kötta stil stå, right?
Trackback
