Miss you guys!!
Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt att jag är så fixerad av att ha er i närheten, jag vet bara att jag blir så lycklig av att vara i närheten av er och att det var alldeles för länge sen jag såg er sist. Det är som om att jag har ett hål inuti mig, ett hål som bara blir större och större desto längre jag är ifrån er. Ni är som en drog för mig, min alldeles egna drog, mina lyckopiller (som jag inte har tagit på ett tag nu). Jag vill inte gå och lägga mig längre, jag vill inte behöva möta en ny dag, inte känna hur hålet växer eller hur mycket större jag blir för var dag som går. Men mest av allt är jag nog rädd för att jag ska förlora er, att ni ska ge upp hoppet om mig, eller bara glömma mig. Jag vill inte bli bortglömd, bli kvarlämnad eller ett förflutet. Usch vad jag saknar er, det är jobbigare att vara utan er än att den den äckliga personalen som jobbar här tvingar mig att äta massor av onyttig mat. Fan vad jag hatar det här stället!
Men nu måste jag byta samtalsämne annars så kommer ni bli deppiga xD hihi det är ialf lite roligt att ni har gjort en blogg så att jag ska kunna uppdateras om hur allt går för er och så. Själv vet jag inte om ni vill att jag ska skriva om mina dagar för er, jag vill inte att ni ska ska bli ledsna för min skull eller så, men jag kommer kanske inte kunna undvika det med tanke på att jag redan har nämnt hur mycket jag vill här ifrån :P jag kan ialf nämna att personalen håller stenkoll på mig med tanke på att jag har gjort lite "dumma" saker, eller snarare blivit påkommen av att ha brutit mot ganska många regler. Så nu får jag inte vara själv på mitt rum förutom när jag ska sova. Det känns ju väldigt nödvändigt att ha ett rum när man knapp får vara i det, men men jag antar att jag bara har mig själv att skylla :P
Jag vet inte hur länge jag kommer behöva vara här eller när jag får börja träna igen, men just nu känns det ganska långt borta, jag hoppas bara att jag får komma hem på torsdag, nyårsafton alltså ;)
Idag måste ,man tydligen gå och lägga sig kl 22 för det är måndag imorgon så jag måste gå nu. men jag saknar och älskar er så sjukt mycket, det går inte att beskriva mina känslor med ord för er. loooove you!! <3<3<3
// eran steph ;)
Hej darling! jag vill gärna att du skriver om dina dagar, vi saknar dig precis lika mycket dom du saknar oss, om inte mer. Vi kommer alltid alltid finnas här för dig, nu och när du kommer hem. Du blir aldrig förflutet eller bortglömd. Du står med på alla mina gympapapper för nästa termin, dont worry ;) Det viktigaste du kan göra för oss är att fokusera på dig, att du ska må bra, att du ska bli frisk för det är det som gör oss glada nu! Självklart är vi glada att du tänker på oss, men ännu gladare blir vi när du är frisk och i träningshallen med oss igen!
Skrutt, ta hand om dig, bry dig om dig själv och kämpa för att bli frisk och bli vår glada spralliga Steff igen!
Kramar tills armarna går av!
Stephanie vi saknar dig minst lika mkt! Ingen chans att vi glömmer dig, det kommer aldrig någonsin att hända!! Jag saknar dig så mycket att jag tror att jag håller på att bli galen. På riktigt alltså, jag är snart knäppare än amanada (du vet själv hur illa det är då)! Jag tänker på dig varje sekund varje minut. Vi finns alltid här för dig, jag hoppas att du kommer ihåg det när allt känns som jobbigast.
Älskar dig massor <3
